När natten sänker sig och tystnar allt, ditt namn i skogen ekar kvar. I askan glöder ännu ljus, från din hand jag ännu minns. Jag står, jag står, när allt förgår. Hjärtat öppet, tomt och bart, men kärleken har aldrig svikit. På stigar utan början, utan slut, dina spår i mossan lagt. Du var värmen i vintermörk, den grunden när stormen drog förbi. Jag står, jag står, när allt förgår. Hjärtat öppet, tomt och bart, men kärleken har aldrig svikit. Om tiden vilade, stannade här... Inte guld eller makt jag begär, bara din själ mot min igen. Jag står, jag står, i brand och mörker, allt förgår. Min hand är öppen, väntar än, på kärleken som finns kvar här i mig.
