Bara tomt Tomheten är min vän. Synden är min syster. Friden? Hon kommer inte hem. [Vers 1] Jag gick till kyrkan före gryning med regnet i min hatt. Prästen höll sitt bröd mot himlen, men altaret stod svart. Jag tog hans vin, jag tog hans ord, jag föll på mina knän. Men när jag kom hem till köket satt Tomheten där igen. Han satt i min gamla stol med askan i sin hand. “Fick du frid?” sa han till mig. “Nej,” sa jag. “Ingenstans.” [Refräng] Bara tomt. Bara tomt. Bakom hjärtat, bakom Gud. Tomheten är min vän. Han har nyckeln till min dörr. Synden är min syster. Hon tar min hand och säger: “Mer.” Friden gick för länge sen. Hon hittar aldrig hem. [Vers 2] Vid midnatt kom min syster med vinrött på sin mun. Hon bar en klänning gjord av rök och natten som parfym. “Kom bror, kom ut till staden. Där är alla själar fria. Vi dansar tills de döda ler och gryningen blir vit.” Tomheten tog min jacka från kroken vid min dörr. Han sa: “Det blir så ensamt här. Gå ut. Och ta lite mer.” [Refräng] Bara tomt. Bara tomt. Bakom kroppen, bakom Gud. Tomheten är min vän. Han har nyckeln till min dörr. Synden är min syster. Hon tar min hand och säger: “Mer.” Friden gick för länge sen. Hon hittar aldrig hem. [Vers 3] Någon blödde vid baren. Ingen vände sig om. Sirener höll takten med basen underifrån. En flicka bad vid väggen med sin mun full av vin. En man föll ner på golvet. Synden skrattade: “Han dansar fint.” Hon höll mig hårt i handen. Hon sa: “Se, bror, vi är fria.” Men när lamporna tändes fanns ingen kvar bredvid mig. [Brygga] Hemma satt Tomheten som om klockan stått still. Han höll min kopp mellan händerna och frågade vad jag vill. Jag sa: “Var tog Friden vägen? Hon var väl här förut?” Tomheten såg ner i golvet. “Min vän. Hon bodde aldrig här. Hon kände aldrig vår dörr.” [Vers 4] Jag gick till vattnet nästa kväll där staden slutar gå. Jag bad de svarta vågorna att säga var hon låg. Men vattnet bar mitt ansikte och bröt det itu. På andra sidan stod Tomheten. Han sa: “Det finns ingen du.” Jag gick tillbaka genom gränden med gryning i min sko. Syndens röda klänning låg kvar på mitt golv. [Final Refräng] Bara tomt. Bara tomt. Bakom kärlek, bakom Gud. Tomheten är min vän. Han sover vid min dörr. Synden är min syster. Hon kommer när hon vill. Friden gick inte för länge sen. Hon fanns aldrig i vårt hem. Så jag sitter här med dem. Och det är bara tomt. [Outro] Tomheten släcker lampan. Synden tar sitt vin. Jag hör dem prata lågt i rummet intill. Jag väntar på Friden. Men natten svarar inte. Bara tomt. Bara tomt.
0/500