Var är medvetandet Text och musik: Björn Wadström Jag står i kroppen, ser världen klart hud mot vinden, hjärtat slår takt ben och händer, andetag en hel galax i vardaglig dag Jag lutar örat inåt nu lyssnar bortom det jag tror mig vara nu sjunker ner genom lager av liv som rymder gömda under hudens arkiv Allt jag är - rör sig, byts och går men ändå är jag här - år efter år Var är medvetandet i formen eller flödet i rösten eller tystnaden som bär mig genom ögonblicket Var är medvetandet i delen eller helheten är det ljuset som passerar eller mönstret som aldrig försvinner Jag faller vidare, mjukare nu till rum där livets språk är tyst och stilla membran som öppnas i dans och balans små celler av puls och eld budbärare som aldrig tar paus ett bibliotek utan slut som läser sig självt minut för minut Allt är mindre men ändå mer en värld av liv som ingen ser Var är medvetandet i formen eller flödet i rösten eller tystnaden som bär mig genom ögonblicket Var är medvetandet i delen eller helheten är det ljuset som passerar eller mönstret som aldrig försvinner Ännu djupare, bortom livets brus där namn försvinner, där allt är ljus kärnor som håller, moln som drar krafter som minns vad de en gång var Nästan ingenting, nästan allt tomrum laddat, stilla kallt och ändå här finns samma lag som bar mitt skratt en vanlig dag Om varje del kan bytas ut och jag ändå är jag till slut är jag då stoff eller rörelse en tanke - våg - berättelse Var är medvetandet om allt kan förändras är det plats eller relation är det nu eller kontinuitet Var är medvetandet inte här, inte där utan i resan i det som var och det som är Var är medvetandet inte i delarnas namn utan i melodins sätt att känna igen sig själv Jag stiger upp igen, lager för lager till hud, till röst, till vardagens dagar men nu vet jag när jag ser mig omkring att jag är - en melodi - som alltid läser sig själv
