[Verse 1] Julafton hemma — granen glimmar grön och fin. doft av glögg och vin Julmat kring ett bord av tradition, snön faller mjukt, den tysta symfonin. Anna tänder ljusen för de nära som i minnen är oss kära. Stilla ljus i vintermörkret — hjärtan som minns och saknar. I morgon vaknar vi till sol, julens egen gyllene kusin, Atlantens vågor sjunger mjukt — dit styr vi vår resa in. [Pre-Chorus] Juldagsmorgon gryr med resväskor på rad, Som en bok av drömmar på årets sista blad. [Chorus] Nu drar vi söderut igen, från rimfrost, mörker och julnattens sken. Till Arguineguín där värmen bär som en vän, solen viskar att julen inte slutat än. Vi byter snö mot havsbris men bär julen kvar i sinne, som glöggens doft och stilla ro — i varje andetag och minne. Det här är vår resa — vår högtid i två världar samtidigt, ett nyår som vävs av vinter, hav och ljusets hoppfulla blick. [Verse 2] Nelson hoppar i poolen — julen är ett party i solen, Anna hoppar efter, skrattet klingar mjukt som bjällerklang. Klaus på balkongen, med whisky som kvällens nya glögg, ser båtar glida tyst i brisen — likt tomtar på sitt hemliga tåg. Från restaurangen hörs gitarren — ett vibrato av söderns varma toner. en kanarisk sång dansar i flamencosteg mot atlantens horisonter. [Bridge] När nyårsnatten faller — som silver över hav och sand, står vi tre tillsammans, nära varandra, hand i hand. Fyrverkerierna målar himlen- som stjärnor på ett snötäckt tak, och Nelson viskar tyst: “Det här vill jag minnas varje dag.” [Final Chorus] För vi är söderut igen, där årets sista timme glittrar som hemma — som en vän. Vi skålar in det nya året, då vågorna slår i takt, och året som gått, följer oss — stilla med all sin prakt På balkongen vilar drömmar kvar, Vi ser mot havet — natten ger sitt svar. Det här är vår julsaga, vår vintermelodi, en resa av värme och minnen — som vi bär med oss, hemma när resan är förbi.
